Det är inte många timmar kvar på vårt äventyr nu och det kommer vara med blandade känslor vi beger oss till flygplatsen i morgon. Å ena sidan skönt att komma hem – till vännerna, familjen och lägenheten. Till sommar i Stockholm, till ljusa kvällar, till svensk mat och ja – jag längtar faktiskt efter att få börja jobba igen. Vetskapen att den allra bästa perioden på året står för dörren gör mig orimligt pepp på livet.
Men så är det saknaden. Den största saknaden är den där friheten det innebär att resa. Att det enda vi behövt tänka på är vad vi ska äta till middag eller i vilken riktning vi ska slå upp tältet. Allt vi har upplevt, möten vi haft, mat vi ätit och luft vi andats. De gånger vi nypt oss i armen för att fatta att det är på riktigt. Att vi faktiskt tog steget och vågade leva vår dröm ett litet tag. Att göra den här resan har betytt så mycket för mig och jag vågar nog säga att jag ser saker lite annorlunda än innan. Exempelvis synen på pengar, att en behöver så lite för att ändå vara lycklig.
Vid sidan av vemodet inser jag också att vi är långt ifrån klara med resandet, den här resan har snarare gjort att ressuget känns ännu större än innan.
Som sagt, det är verkligen med blandade känslor jag sitter här. Det viktigaste för mig är ändå att kunna se tillbaka och känna att en verkligen levt, oavsett om det är här eller någon annanstans.
