Yes, i fredags hände något jag drömt mardrömmar om många gånger och som alltid gör att jag har svårt att somna dagen innan en resa – vi missade vårt flyg till Prag.
Paniken när vi tre hispiga tjejer kutar genom hela terminal 5 med handväskor, halsdukar och hörlurar fladdrandes utefter kroppen hör inte till mitt stoltaste moment direkt. Kanske roade det någon av våra medresenärer men vi tyckte det var desto mindre kul, det är en sak som är säker.
Såhär gick det till:
Flyget skulle gå 9.40 från Arlanda och vi hade planerat för en mysig frukost på Pontus in the air innan avgång, vilket gjorde att vi var på plats på Arlanda redan 7.30.
Det började med att vi gick igenom security checken direkt, bara för att upptäcka att det enda ätbara som fanns på andra sidan var Starbucks och ett café med rätt visset utbud. Nu i efterhand kan jag ju erkänna att jag faktiskt tänkte att jag inte kände igen mig på terminalen. Att vi inte skymtade Pontus någonstans borde fått oss att undra. Men då, med morgontrötta hjärnor drog vi kollektivt slutsatsen att de restaurangerna måste varit på andra sidan, innan vi entrade säkerhetskontrollen. Surt men vad göra. Vi beställde mat och satt här i godan ro tills det var fyrtio minuter till avgång.
Det har hela tiden stått på tavlan att vi ska åka buss från gate 61C till 10C men vi har inte reflekterat över det speciellt mycket utan tänkt att det kommer stå en buss som kör oss till flygplanet efter att vi gått igenom boarding-kontrollen. Ingen stress med andra ord.
Efter toalettbesök, påfyllning av vattenflaska och långdraget besök i tax freen går vi ner till vår gate, 61C. Det är helt tomt där. Inte en människa någonstans och inget flyg till Prag på skärmarna. Klockan är 9.25. Hjärtat pumpar så hårt nu och jag inser att vi är på fel ställe. Vi ringer på klockan för att beställa en buss till gaten och när det står: ankommer inom 10 minuter börjar paniken komma. Vi hinner inte vänta i tio minuter, planet går ju om en kvart. Tänk om vi inte hinner? Vår weekend som vi sett fram emot så länge, hotellet som är bokat och planerna som spikats. Vi försöker lugna varandra och kommer fram till att vi är safe eftersom vi checkat in en väska. Tills vi kommer på att ingen av oss faktiskt gjorde det.
Bussen dyker upp efter cirka fem minuter och en gnutta hopp tänds igen. Chauffören kör oss i ilfart till gaten, som ligger på terminal 5. Han skriker “SPRIIING” när vi kastar oss av bussen och kutar genom terminalen. Det kan nog ha varit det mest ångestfyllda (och fula) löpet jag gjort hittills i livet. När vi kommer fram ser vi genom fönstret hur planet börjar saxa ut.
Vi är inga ovana resenärer och antagligen var det det som gjorde att vi var så himla lugna hela tiden och inte brydde oss om att dubbelkolla saker och ting. Det var så många småsaker längs vägen som blev knas – hade vi kollat upp Pontus direkt och inte antagit att hade vi förmodligen förstått att vi var på fel terminal. Hade inte vårt flyg dykt upp på tavlan hade vi också förstått det, eller om det stått avgår från gate 10C på terminal 5, som det stod klart och tydligt senare på eftermiddagen. Hade vi checkat in en väska kanske de hade väntat på oss.
Vi hade i alla fall tur som kunde boka nya biljetter till en avgång senare på eftermiddagen, så iväg kom vi tack och lov! Mer om det en annan dag.
2 kommentarer
Ojojoj! Vilket flyt ni hade att ni ändå kom iväg?. Det är en del resor där vi missat flyget, väskor som inte kommit med, familjen har fått ta olika flyg, inget kul, men det brukar lösa sig?
Haha ja verkligen! Hade varit surt att behöva åka tillbaka till jobbet i stället för en härlig tjejhelg. Men ja, allt ordnar sig ju även om paniken är svår att undvika!