En kulinarisk resa till Fäviken, Järpen.

inredning faviken

När jag och M reser är maten nästan alltid i fokus - vi älskar att upptäcka nya restauranger och blir lyriska när vi hittar ett ställe som har det där lilla extra.

Förra helgen spenderade vi i Åre och även denna resa gick i matens tecken - vi hade nämligen åkt upp speciellt för att besöka Fäviken. Att vi åker så långt för ett restaurangbesök kan tyckas märkligt, men vi passade på att göra en weekend av det och Fäviken är ett ställe som stått på vår bucketlist ett tag. Bordet hade varit bokat sedan september och med två stjärnor i Guide Michelin var förväntningarna skyhöga.

IMG_4738.jpg

Olikt andra fine dinings vi varit på känns Fäviken väldigt avslappnat i jämförelse. Restaurangen är ett enkelt rött hus i två plan och ligger i skogarna kring i Järpen, ett litet samhälle på runt 1500 invånare. 

På Fäviken står råvaran i fokus, vilken allt som oftast är lokalt producerad alldeles runt knuten. Magnus Nilsson och hans team framställer det mesta själva - dryck, grönsaker, ja till och med egen tobak som vi fick äran att avsluta middagen med (till våra italienska bordsgrannars stora förtjusning). 

-

När vi kliver ur taxin blir vi hälsade av personalen och visade in till vårt community table. Vi delar bord med två par, en kvinna från London och en kock från Irland. 

Menyn består av 28 rätter som kommer ut en efter en i ett rasande tempo. Jag kan erkänna att de första rätterna inte är den smakexplosion jag förväntat mig. I stället sitter jag och tänker att galetten vi åt till lunch på Creperie och logi tidigare på dagen var minst lika god som detta.  

Självklart har mycket kärlek och möda lagts ner på dessa små lyxportioner (komposition, tillagning, uppläggning) men buljongen på renkött med tjesmus och jästa kråkbär får jag knappt ned. In kommer sedan en skinkbit med en bred fettrand som ser rätt...blek ut. När jag stoppar den i munnen smälter den som smör i en varm panna och försvinner innan jag knappt hinner tugga. Det är den godaste grisen jag smakat. 

Så är det ju liksom tjusningen med såna här ställen också, att få det verkligt avancerade att framstå som så enkelt. Som att det var möjligt att laga en bit torsk till sådan perfektion. Eller att du inte i din vildaste fantasi skulle kunna gissa att ensilage-glass är en vinnande kombination. 

ensilage-glass.jpg

Efter åtta rätter börjar jag känna mig mätt och undrar hur sjutton det ska få plats tjugo till..? Men såklart är även det noga avvägt och efter ytterligare tio perfekta serveringar är jag fortfarande på samma mättnadsnivå som innan. Märkligt. 

En av de bästa rätterna under kvällen var helt klart lupingratängen, som inte (smakmässigt) påminner om någonting annat jag ätit i livet. Det är rätt häftigt att som vuxen person få upptäcka nya smaker. Efterrätterna var också helt makalösa, som glassen med granbarr och drömkakan med en bas av potatis. 

Efter den fyra timmar långa sittningen satt några sällskap kvar med varsin kaffekopp vid den öppna spisen medan vi gick ut och satte oss i kåtan runt den öppna elden innan taxin hämtade oss vid midnatt.

Perfekt avslut på en oförglömlig matupplevelse.